(Verse)
Nu faller [Dm]dagg och nu st[C]iger s[F]ol
men det kan [Gm]du inte [A7]hö[Dm]ra.
Du ligger u[Bb]tan bl[C]us och kj[F]ol
med läp[Gm]parna mot mitt [A7]öra.
Tala nu a[Dm]llvar, ber [C7]du bes[F]tämt,
du skrattar v[Gm]isor och sju[C]nger sk[F]ämt.
Du kan, men v[Bb]ill inte [C]g[F]ra
en sång om l[Gm]yckan den[A7] sk[Dm]öra.
(Verse)
Nu stiger [Dm]sol och nu fa[C]ller d[F]agg
för fattigt [Gm]folk och fö[A7]r r[Dm]ika.
Men lyckan [Bb]har en för[C]giftad [F]tagg
som man bör [Gm]noga und[A7]vika.
Hon stannar g[Dm]ärna i [C7]några [F]da'r
men när du[Gm] vill hålla[C] henne[F] kvar
blir hennes [Bb]ögon i[C]sk[F]alla
och du blir b[Gm]itter som g[A7]all[Dm]a.
(Verse)
Så faller d[Dm]aggen f[C]rutan[F] ljud
och gräs och[Gm] blader blir[A7] v[Dm]ta.
Och varje m[Bb]orgon står[C] solen [F]brud
fast inga bru[Gm]dpsalmer l[A7]åta.
Ann-Katar[Dm]in, du skall v[C7]eta a[F]tt
det finns en ly[Gm]cka som d[C]ör av [F]skratt.
Men den vill sm[Bb]ekas om n[C]at[F]ten
och den är s[Gm]tilla som [A7]vat[Dm]ten.
(Verse)
Stig upp ur [Dm]sängen, Ann-[C]Kata[F]rin,
och lyssna [Gm]på något[A7] vi[Dm]ktigt.
Det finns ett s[Bb]ärskilt slags [C]ädelt[F] vin
som man bör [Gm]njuta för[A7]siktigt.
För om man d[Dm]ricker det [C7]utan [F]sans
förlorar [Gm]det all [C]sin forna [F]glans
och du får [Bb]kvar en tom [C]fl[F]aska
och bittra t[Gm]årar och[A7] as[Dm]ka.
Nu faller [Dm]dagg och nu st[C]iger s[F]ol
men det kan [Gm]du inte [A7]hö[Dm]ra.
Du ligger u[Bb]tan bl[C]us och kj[F]ol
med läp[Gm]parna mot mitt [A7]öra.
Tala nu a[Dm]llvar, ber [C7]du bes[F]tämt,
du skrattar v[Gm]isor och sju[C]nger sk[F]ämt.
Du kan, men v[Bb]ill inte [C]g[F]ra
en sång om l[Gm]yckan den[A7] sk[Dm]öra.
(Verse)
Nu stiger [Dm]sol och nu fa[C]ller d[F]agg
för fattigt [Gm]folk och fö[A7]r r[Dm]ika.
Men lyckan [Bb]har en för[C]giftad [F]tagg
som man bör [Gm]noga und[A7]vika.
Hon stannar g[Dm]ärna i [C7]några [F]da'r
men när du[Gm] vill hålla[C] henne[F] kvar
blir hennes [Bb]ögon i[C]sk[F]alla
och du blir b[Gm]itter som g[A7]all[Dm]a.
(Verse)
Så faller d[Dm]aggen f[C]rutan[F] ljud
och gräs och[Gm] blader blir[A7] v[Dm]ta.
Och varje m[Bb]orgon står[C] solen [F]brud
fast inga bru[Gm]dpsalmer l[A7]åta.
Ann-Katar[Dm]in, du skall v[C7]eta a[F]tt
det finns en ly[Gm]cka som d[C]ör av [F]skratt.
Men den vill sm[Bb]ekas om n[C]at[F]ten
och den är s[Gm]tilla som [A7]vat[Dm]ten.
(Verse)
Stig upp ur [Dm]sängen, Ann-[C]Kata[F]rin,
och lyssna [Gm]på något[A7] vi[Dm]ktigt.
Det finns ett s[Bb]ärskilt slags [C]ädelt[F] vin
som man bör [Gm]njuta för[A7]siktigt.
För om man d[Dm]ricker det [C7]utan [F]sans
förlorar [Gm]det all [C]sin forna [F]glans
och du får [Bb]kvar en tom [C]fl[F]aska
och bittra t[Gm]årar och[A7] as[Dm]ka.
