capo 5
[Em]jag ligger hemma [C]i min säng en[Em] helt vanlig [C]dag,
[Em]runt om mig finns tus[C]entals människor,[Bm] här finns bara[Em] jag.
[Em]kroppen skriker ef[C]ter sömn men h[Em]järnan säge[Em]r nej.
[Em]å jag tänker att jag [C]aldrig mer ska [Bm]träffa nån s[Em]om dig.
[Em]du visade mig n[C]ågot som jag al[Em]drig trodde f[C]anns.
[Em]någonting som g[C]jorde att allt det o[Bm]behagliga förs[Em]vann.
[Em]du skaka om mitt h[C]uvud, och fö[Em]rstora min pup[C]ill.
[Em]och visade ett s[C]tälle där man[Bm] gör vafan man[Em] vill.
[G]det varade så [C]kort men jag vill[Em] dit nu en gång [C]till.
[Em]så snälla ta mig[C] dit där man f[Bm]r göra som [Em]man vill.
[Em]polisen kom och s[C]krek och slog och [Em]spottade på m[C]ig.
[Em]det var i förrgår [C]när jag stod oc[Bm]h väntade p[C]å dig.
[Em]dom sa "vad gör du [C]här?", å jag[Em] sa "här får ma[C]n stå".
[Em]dom sa "stick i[C]väg ditt svin", och[Bm] jag sa "varför[Em] då".
[G]så nu är jag slage[Em]n blå och gul[C] utanpå och inn[Em]antill.
[Em]så snälla ta mig[C] dit där man f[Bm]år göra som ma[Em]n vill.
[Em]dom ställen där jag[C] såg dig, det [Em]r dit jag bruk[C]ar gå.
[Em]dom gator där jag [C]såg dig, det ä[Bm]r där jag bruka[Em]r stå.
[Em]men jag har inte s[C]ett dig, fast jag [Em]stått där år oh[C] dar.
[Em]chansen finns att t[C]räffa dig, fast [Bm]den är mini[Em]mal.
[Em]jag såg dig dö i [C]höstas, och ja[Em]g tror jag följ[C]er med.
[Em]men jag är bara tju[C]goett och[Bm] du blev tjug[Em]otre.
[Em]ja olyckliga män[C]niskor, dom är [Em]oftast till be[C]svär.
[Em]och vi är nog för[C] svaga, för at[Bm]t klara av de[Em]t här.
[G]men jag vill hellre [Em]va där än att[C] leva en dag [Em]till.
[Em]så snälla ta mi[C]g dit där man f[Bm]år göra som m[Em]an vill.
[Em]vissa skriver di[C]kter, a[Em]ndra skriker "[C]LEV".
[Em]vissa sjunger s[C]nger, men[Bm] jag, jag skriver[Em] brev.
[Em]dom breven jag har s[C]krivit är det [Em]sista jag har gj[C]ort.
[Em]men lite finns att [C]säga för att [Bm]allting gick så[Em] fort.
[G]det är skrivet till mig [Em]själv och till en[C] enda människa[Em] till.
[Em]du som visa mig den v[C]ärld där man få[Bm]r göra som ma[Em]n vill.
[Em]ja ljusen dom ska l[C]ysa på [Em]gatan utanf[C]ör.
[Em]ja ljusen som ska l[C]ysa på den [Bm]dagen när jag[Em] dör.
[Em]för då slocknar all min[C] ångest, d[Em]å slocknar all m[C]in glöd.
[Em]då slocknar hela s[C]kiten och [Bm]sen, så är ja[Em]g död.
[G]jag vissa måste [Em]bort men dom har [C]råd att bjuda [Em]till.
[Em]och få leva i den v[C]ärld där dom ka[Bm]n göra vad do[Em]m vill.
[Em]jag ligger hemma [C]i min säng en[Em] helt vanlig [C]dag,
[Em]runt om mig finns tus[C]entals människor,[Bm] här finns bara[Em] jag.
[Em]kroppen skriker ef[C]ter sömn men h[Em]järnan säge[Em]r nej.
[Em]å jag tänker att jag [C]aldrig mer ska [Bm]träffa nån s[Em]om dig.
[Em]du visade mig n[C]ågot som jag al[Em]drig trodde f[C]anns.
[Em]någonting som g[C]jorde att allt det o[Bm]behagliga förs[Em]vann.
[Em]du skaka om mitt h[C]uvud, och fö[Em]rstora min pup[C]ill.
[Em]och visade ett s[C]tälle där man[Bm] gör vafan man[Em] vill.
[G]det varade så [C]kort men jag vill[Em] dit nu en gång [C]till.
[Em]så snälla ta mig[C] dit där man f[Bm]r göra som [Em]man vill.
[Em]polisen kom och s[C]krek och slog och [Em]spottade på m[C]ig.
[Em]det var i förrgår [C]när jag stod oc[Bm]h väntade p[C]å dig.
[Em]dom sa "vad gör du [C]här?", å jag[Em] sa "här får ma[C]n stå".
[Em]dom sa "stick i[C]väg ditt svin", och[Bm] jag sa "varför[Em] då".
[G]så nu är jag slage[Em]n blå och gul[C] utanpå och inn[Em]antill.
[Em]så snälla ta mig[C] dit där man f[Bm]år göra som ma[Em]n vill.
[Em]dom ställen där jag[C] såg dig, det [Em]r dit jag bruk[C]ar gå.
[Em]dom gator där jag [C]såg dig, det ä[Bm]r där jag bruka[Em]r stå.
[Em]men jag har inte s[C]ett dig, fast jag [Em]stått där år oh[C] dar.
[Em]chansen finns att t[C]räffa dig, fast [Bm]den är mini[Em]mal.
[Em]jag såg dig dö i [C]höstas, och ja[Em]g tror jag följ[C]er med.
[Em]men jag är bara tju[C]goett och[Bm] du blev tjug[Em]otre.
[Em]ja olyckliga män[C]niskor, dom är [Em]oftast till be[C]svär.
[Em]och vi är nog för[C] svaga, för at[Bm]t klara av de[Em]t här.
[G]men jag vill hellre [Em]va där än att[C] leva en dag [Em]till.
[Em]så snälla ta mi[C]g dit där man f[Bm]år göra som m[Em]an vill.
[Em]vissa skriver di[C]kter, a[Em]ndra skriker "[C]LEV".
[Em]vissa sjunger s[C]nger, men[Bm] jag, jag skriver[Em] brev.
[Em]dom breven jag har s[C]krivit är det [Em]sista jag har gj[C]ort.
[Em]men lite finns att [C]säga för att [Bm]allting gick så[Em] fort.
[G]det är skrivet till mig [Em]själv och till en[C] enda människa[Em] till.
[Em]du som visa mig den v[C]ärld där man få[Bm]r göra som ma[Em]n vill.
[Em]ja ljusen dom ska l[C]ysa på [Em]gatan utanf[C]ör.
[Em]ja ljusen som ska l[C]ysa på den [Bm]dagen när jag[Em] dör.
[Em]för då slocknar all min[C] ångest, d[Em]å slocknar all m[C]in glöd.
[Em]då slocknar hela s[C]kiten och [Bm]sen, så är ja[Em]g död.
[G]jag vissa måste [Em]bort men dom har [C]råd att bjuda [Em]till.
[Em]och få leva i den v[C]ärld där dom ka[Bm]n göra vad do[Em]m vill.