En gammal kvinna går omkrin[G]g och pyntar [B7]i sitt hu[Em]s[D6]
Id[C]ag är det [E7]hennes stora [Am]dag.
Hon har köpt [D]kaffebröd och[Am7] tårta som[D] smyckats med sm[Am] ljus
och en lik[D]ör av bästa [G]slag.
Och när hon lägger på e[B7]n duk, de[Em]n finaste ho[D6]n har,
så [C]ringer det på[E7] hennes tel[Am]efon.
Hon blir gl[A]ad och lyfter l[Cm]uren och hör [Bm]rösten på e[Bbdim]n karl,
hennes [D7]allra yngsta s[G]on.
Ref.
Jaså, [C]säger Du[G] det, Du ka[D]n inte komma [G]från,
Du tog f[C]el på vilken [A7]dag det [D]var.
Nej, d[G]et gör ingenting, om det[Am] är något, bar[Cm6]a ring,
för jag [G]finns ju [D]här var[G] dag.
Hon tar f[G]ram finser[B7]vicen, den med [Em]små violer[D6] på,
en k[C]opp har visst [E7]en gång gått i[Am] kras.
Men hon tä[D]nker att det[Am7] gör nog inge[D]nting,
vi blir så[Am] få på mi[D]tt årliga[G] kalas.
Och när kaffet kokar[B7] upp så ringe[Em]r det på [D6]telefon,
och hon gl[C]ömmer allt och sp[E7]ringer dä[Am]rifrån,
och på ett[A] ögonblick ho[Cm]n mister någ[Bm]ot av sin [Bbdim]illusion
när hon[D7] hör sin äldst[G]e son.
Ref.
Jaså, [C]säger Du[G] det, Du ka[D]n inte komma [G]från,
Du tog f[C]el på vilken [A7]dag det [D]var.
Nej, d[G]et gör ingenting, om det[Am] är något, bar[Cm6]a ring,
för jag [G]finns ju [D]här var[G] dag.
Flera t[G]immar drar fö[B7]rbi och [Em]dagen blir till [D6]kväll,
en tr[C]ött gammal k[E7]vinna somnar[Am] in.
Hon har st[D]ått där hel[Am7]a dan och[D] väntat sin[Am]a barn
vid sin b[D]lommiga gard[G]in.
Hennes kaffebröd finns[B7] kvar och [Em]tårtan där de[D6]n står,
den v[C]isar hur b[E7]arn kan öve[Am]rge.
Och när [A]dottern ringer [Cm]finns det inget[Bm] mer att för[Bbdim]stå,
då har [D7]ljusen brunnit [G]ner.
Ref.
Jaså, [C]säger Du[G] det, Du ka[D]n inte komma [G]från,
Du tog f[C]el på vilken [A7]dag det [D]var.
Nej, d[G]et gör ingenting, om det[Am] är något, bar[Cm6]a ring,
för jag [G]finns ju [D]här var[G] dag.
Id[C]ag är det [E7]hennes stora [Am]dag.
Hon har köpt [D]kaffebröd och[Am7] tårta som[D] smyckats med sm[Am] ljus
och en lik[D]ör av bästa [G]slag.
Och när hon lägger på e[B7]n duk, de[Em]n finaste ho[D6]n har,
så [C]ringer det på[E7] hennes tel[Am]efon.
Hon blir gl[A]ad och lyfter l[Cm]uren och hör [Bm]rösten på e[Bbdim]n karl,
hennes [D7]allra yngsta s[G]on.
Ref.
Jaså, [C]säger Du[G] det, Du ka[D]n inte komma [G]från,
Du tog f[C]el på vilken [A7]dag det [D]var.
Nej, d[G]et gör ingenting, om det[Am] är något, bar[Cm6]a ring,
för jag [G]finns ju [D]här var[G] dag.
Hon tar f[G]ram finser[B7]vicen, den med [Em]små violer[D6] på,
en k[C]opp har visst [E7]en gång gått i[Am] kras.
Men hon tä[D]nker att det[Am7] gör nog inge[D]nting,
vi blir så[Am] få på mi[D]tt årliga[G] kalas.
Och när kaffet kokar[B7] upp så ringe[Em]r det på [D6]telefon,
och hon gl[C]ömmer allt och sp[E7]ringer dä[Am]rifrån,
och på ett[A] ögonblick ho[Cm]n mister någ[Bm]ot av sin [Bbdim]illusion
när hon[D7] hör sin äldst[G]e son.
Ref.
Jaså, [C]säger Du[G] det, Du ka[D]n inte komma [G]från,
Du tog f[C]el på vilken [A7]dag det [D]var.
Nej, d[G]et gör ingenting, om det[Am] är något, bar[Cm6]a ring,
för jag [G]finns ju [D]här var[G] dag.
Flera t[G]immar drar fö[B7]rbi och [Em]dagen blir till [D6]kväll,
en tr[C]ött gammal k[E7]vinna somnar[Am] in.
Hon har st[D]ått där hel[Am7]a dan och[D] väntat sin[Am]a barn
vid sin b[D]lommiga gard[G]in.
Hennes kaffebröd finns[B7] kvar och [Em]tårtan där de[D6]n står,
den v[C]isar hur b[E7]arn kan öve[Am]rge.
Och när [A]dottern ringer [Cm]finns det inget[Bm] mer att för[Bbdim]stå,
då har [D7]ljusen brunnit [G]ner.
Ref.
Jaså, [C]säger Du[G] det, Du ka[D]n inte komma [G]från,
Du tog f[C]el på vilken [A7]dag det [D]var.
Nej, d[G]et gör ingenting, om det[Am] är något, bar[Cm6]a ring,
för jag [G]finns ju [D]här var[G] dag.
